Jag åker kollektivt och samlar på mig metro och city, bläddrar näst längst bak och hoppas på att någon väldigt vacker/väldigt fin/allmänt bra människa finns med i intervjuerna. Klipper ut och sparar. Hållt på i ett halvår, funnit sju stycken. De är för få, och inte alls så underbara som man skulle kunna tro att de borde vara. Men de e min andra familj.
De ryms i min hand, det är praktiskt.
Man kan lägga dem på olika sätt, sortera dem. Men det är alltid lika svårt, alla är varandra olika.
De bor i en liten burk.
Och burken bor i en skolåda, skolådan står på mitt golv och innehåller annat nödvändigt. Såsåm peopletidningar, mindre kossor, ringar och damm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar